-4 visar termometern. Jag stannar kvar under täcket, bara en lite stund. Sen ska jag inviga mina nya skor /hoppas jag slipper skarvsår/

Det ser ut att bli en solig dag, äntligen. Jag behöver sol och kyla för att må bra under November månad. Dimma och regn drar fram en stark ångest ur mig.

Solen och kylan gör mig stark.

En av mina mest älskade just nu...

Nu ska jag dricka kaffe och äta turkisk yoghurt....

Fridens liljor...och en kram   

"Man blir nästan smal av att bara titta på dom"

En dag med lchf, en dag med huvudvärk och trötthet.

Men nu får det vara slut på kolhydrater, blodsockerfall och hormonstormar.

Tack å hej....från en tjock tjej!

När jag var tonåring önskade jag att mitt liv var som Angelas i "My so called life". Att jag hade föräldrar som hon hade, trygga, stabila, alltid stöttande och beskyddande. Att jag hade vänner som hon. Att det fanns en lika snygg kille att tråna efter. Att det fanns en charmig granne , en nörd som trånade efter mig.

Jag älskade Angela. Det gör jag fortfarande, för hon var/är en del av vad jag var/är. Men mitt liv såg inte ut som hennes.

Om Angela varit en verklig människa så hade hon tagit sig genom skolan, hela vägen, skaffat sig en utbildning, förmodligen jobbat med något kreativt.

Jag vet fortfarande inte vad jag vill med mitt liv. Jag bara känner och vet att jag inte gör det än.

Kram från ett kök uppe på en kulle   

En del dagar är grå både ute och inne. Sitter mest vid fönstret med min dator, lyssnar på musik och dricker kaffe.

Tur att jag ska jobba ikväll.

Nu är den vackra hösten förbi. Överallt står nakna träd och himlen bär alla nyanser av grått. Välkommen är kylan och snön.