Direktlänk till inlägg 22 februari 2013
Vi hälsade på hos våra grannar/vänner i går för att för första gången träffa deras lille kille. Endast fem dagar gammal, strax under tre kilo med massor av mörkt hår. Alldeles perfekt och jätte söt.
Skrev ner en liten dikt av Eric Lindorm som jag gav till de nyblivna föräldrarna. Tycker den är så vacker och inbillar mig att det är precis så här man kan känna när man får sitt barn i sin famn.
Är det sant att jag håller ett barn i min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmlen utan prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med mörkbrunt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever jag lever!
På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år,
på denna enda minut."
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...