Direktlänk till inlägg 22 mars 2013
Efter år av lyssnande och läsande så känns det som att jag "känner" Hanna. Något jag så klart inte gör, inte mer än den sidan hon väljer att visa för oss som egentligen inte "känner" henne. Vore ju ganske pinsamt om jag skulle möta henne och helt spontant bara..."men heeej Hanna!!!".
Jag gjorde det med Gert Fylking när han kom in på vägkrogen jag jobbade på för många år sen.
Jag (i väldigt glatt tonläge) "men tjeeenare Gert",
Gert: (i surt tonläge) "en bräckt skinka, tack".
Hursom så tycker jag så himla mycket om Hanna. Hon får mig att skratta i min ensamhet i bilen på väg till jobbet, allt hon skriver får mig att KÄNNA (och jag "hör" hennes härliga dialekt i tankarna när jag läser! )
I går lyssnade jag på hennes vinterprat från i december, gör det du med!
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...