Vem är du?

I bland drömmer jag om framtiden, om vem du är. Längtan är som inget tidigare. Vem kommer du att likna? Kommer du få mina lockar och runda kinder?

Jag är beroende av socker, på riktigt...jag missbrukar socker. Jag har varit medveten om detta beroende i några år nu och har under kortare perioder lyckats "nyktra till". I höstas provade jag lchf kost med bara positiva resultat som följd. Föll dock tilbaks i socker-träsket på grund av att jag mer eller mindre hade drabbats av en depression efter en lång tid av barnlängtan/barnlöshet. Idag vågar jag inte äta lchf då jag äntligen är gravid och inte känner mig säker på att det är det bästa för barnet. Har läst om flera som ätit lchf under hela sina graviditeter, men det gör mig inte tillräckligt trygg tyvärr. Till hösten ska jag "nyktra till"!  

Mycket sevärt om hur socker påverkar oss och att det är vår tids största hälsobov.

Dokument inifrån - Ska vi förbjuda sockret

Villorna ska rivas, ett kulturarv går i graven.

Jag har i hela mitt liv haft en stor fantasi-värld, lämnade den aldrig kvar i min barndom. Älskar att minnas hur jag och min bror som barn hittade en gammal övergiven kvarn vid en damm i skogen. Den låg inte långt ifrån där vi bodde som små, men endå en själslig evighet ifrån "verkligheten". Vid dammen var vi allt från älvor till farmare och luffare. Just den platsen har jag besökt många gånger i mitt sinne, och den ger mig lugn.

Sagor skrivna för barn lockar mig fortfarande och jag ser fram emot att läsa så många jag bara kan hinna med innan mitt barn vill läsa dem själv. När min mamma läste för mig så fanns bara mamma, jag och min bror - i sagans värld.

Blir fortfarande helt lugn och harmonisk när någon läser högt för mig.

Den här magiska bilden köpte jag på Röda korset tidigare i veckan, det blir en fin bild till det kommande barnrummet.

Blommor och kärlek...  

Då kan man ligga kvar i sängen, med en varm, mjuk och kravlös katt mot sitt bröst. Skriva dagbok och läsa i en pocket. Man kan ligga och titta ut genom fönstret, mot en blå himmel och en ännu naken björk.

Valde att stanna hemma istället för att åka upp till Vemdalen för den årliga "kvinno-helgen". Det känns helt rätt då jag är slutkörd. Minsta lilla motstånd så känns det som att tårarna är på väg. Det känns som att jag verkligen behöver några dagar för att "komma i kapp mig själv". Att jobba heltid passar inte min person helt enkelt, men nu är det bara 9 veckor kvar till semestern.

Mina kusiner Linda och Jenny kom förbi och drack kaffe tidigare idag, mycket trevligt.  Fina, fina Jenny hade med sig en present till bebisens fina vagn....små ugglor, virkade av en av hennes kollegor. De passade perfekt till vagnen!
  

Tog tag i något som "gnagt" i tankarna i över en vecka, alla växter. Älskar ju att så, plantera och allt därtill men jag har verkligen inte haft någon inspiration till något annat än att sova och läsa. Men nu är det gjort, äntligen. Några av tomatplantorna ser riktigt lovande ut. Hoppas värmen kommer snart så vi kan börja ordna med de planerade mini-växthuset. Det känns som att det på grund av kylan och snön kommer att bli intensivt med trädgårdsarbete i år, allt på en gång. Men ack så härligt det kommer att bli i sommar, då ska jag ligga på baksidan och lyssna på "sommarpratarna" och njuta av allt som växer, både blommorna och bebisen   

Blommor och kärlek/ Terese

GRAVID - ett existentiellt tillstånd - LYSSNA HÄR