Direktlänk till inlägg 27 juni 2013
Kusin Jenny och hennes man Thomas är här uppe och hälsar på den här veckan, tänk att nästa gång vi ses kanske jag inte är gravid längre. Härom kvällen var Henkes lillebror Jonas-Petter här och hälsade på, eftersom han bor i Malmö så vet vi att vi inte kommer att ses förens lillan är här. Overkliga tanke. Som jag längtar. Det känns så spännande, man vet ju egentligen inte hur något kommer att bli och kännas. Allt är bara drömmar och fantasier. Känns skönt att jag inte har en "rosa fantasi" om att allt ska bli jätte mysigt den första tiden efter förlossningen, då slipper man bli totalt besviken och chockad om man är totalt utmattad med smärtor och hormonell-berg-och.dal-bana Det verkar som att ALLA föräldrar upplever första tiden som föräldrar så olika och helt individuellt.
Snart har jag och Henke våra egna känslor och minnen om den första tiden som föräldrar till lillan.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...