Direktlänk till inlägg 11 januari 2014
En konstant sömnbrist och en orolig bebis har gjort att jag de senaste veckorna pendlat mellan att känna mig lycklig-stark och ledsen-svag. Kommentarer som "barn vänjer sig fort vid att föräldrarna bär " får mig att vilja skrika högt. Vår dotter har ONT i magen. Skulle det hjälpa om vi struntade i henne och lät henne ligga och skrika sig till sömn. NEJ NEJ NEJ. Hon behöver närhet. Jag vet att jag har rätt, men när man nästan varje kväll under 3 månader vänt ut-och-in på sig själv för att ens barn ska må bra så orkar man inte höra en enda kommentar som antyder på att man gjort fel.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...