Direktlänk till inlägg 30 april 2014
Varje morgon lyfter jag över Julia till min säng, sen ligger vi kvar och myser en stund innan leklusten tar över. Hon älskar att leka på golvet i sitt rum och är mest glad hela dagarna. Min lilla tjej som mest vara ledsen de första månaderna av sitt liv, är nu en pigg, nyfiken, glad och gosig liten själ. Min lilla jordgubbe.
För mindre än två månader sen var jag ett vrak, helt slutkörd både psykiskt och fysiskt. Idag har jag nästan glömt hur jobbigt det var. Precis som många sa. Man glömmer. Snabbt.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...