Igår fiskade Henke hela dagen så jag och Julia var mest bara hemma och tog det lugnt. Jag befann mig nere på golvet och lekte större delen av dagen. Julia reste sig och balanserade allt längre stunder. De första stegen känns så nära nu.

Idag har vi städat bilen och varit ute i skogen och plockat lite svamp. Julia älskar att sitta i väskan och titta runt i skogen. Min lilla trollunge.

Hoppas ni också har haft en fin helg.

Söker med ljus och lykta, utan framgång. Vill så gärna köpa en sittvagn, helst en Emma ljunga från sent -70, tidigt -80 tal. Det verkar vara ett heltidsarbete. Utan framgång. Kollar blocket varje dag, ibland flera gånger varje dag. Ringer till och besöker loppisar. Tittar på köp och sälj sidor på Facebook. Har hittat flera vagnar i Skåne och Göteborg, men ingen köpare som är villig att skicka en vagn.

Så nu....
Gud, om du finns...jag önskar mig en retro sittvagn...och att de röd-gröna vinner valet...och att Fi får över 4%.

Jordgloben är sommarens bästa loppisfynd.  

Det händer mycket i skorpan utveckling hela tiden, men den sista veckan känns det som att hon tagit ett stort kliv i utvecklingen. Hon har en större närvaro och samspelar mer.

Att det skulle bli roligt och spännande att följa sitt barns utveckling kommer inte som någon överraskning. Överaskningen är volymen av glädjen, att man kan förundras så mycket av det mest naturliga. Det känns stort. Som en av livets meningar.

Igår kändes det som att hela dagen var upp och ner. Hann inte ikapp med någonting kändes det som. Efter att Julia somnat för natten så städade jag medan Henke barnsäkrade alla skåp och lådor. Vi hade sen tidigare bara säkrat de "farliga" skåpen, de med kemikalier. Men det började bli sanslöst tröttsamt att ställa och vika tillbaka diverse prylar hundrafemtioelva gånger varje dag. Idag vaknade vi till ett städat och säkrat hem. Vilken lycka. Glad mamma och (=?) glad skorpa!

Fredag, fortsätt att synka. Tack.

Under "den stora trötthets-tiden" så kunde jag titta på sängen och liksom bara längta efter att få lägga mig och sova i hundrafemtioelva timmar. Nu får jag sova alldeles utmärkt och har istället börjat titta på högen av tidningar och böcker som jag har på "att-läsas-vänt". Drömmer om att få ligga på soffan i hundrafemtioelva timmar och plöja sida efter sida. 

Fridens liljor...

Jag har brist på D vitamin enligt min läkare. Blev rekommenderad att ta tillskott och att sola mer. Trodde inte att läkare någonsin rekommenderade att sola. Fick extremt fula pigmentförändringar i mitt ansikte för några år sen, som tack och lov äntligen har lagt sig. Pigmentförändringarna och alla varningstexter i media och gjort att jag varit rädd för solen. Har varit noggran med solskydd, skugga och så vidare. Kanske är det därför jag nu har brist på just D vitamin?

Hur som så har jag tagit dem sen en vecka tillbaks och kommer att uppdatera er kring om jag upplever någon/några skillnader. Tycker redan att det finns vissa skillnader, men mer om det efter några månader. Förutom D vitamin så tar jag krom-tabletter och femal balans.

Den här hösten ska jag hålla mig pigg.
Kram

Idag gick vi vilse i skogen. Vi gick upp på ett berg och när vi skulle vända tillbaks till bilen så gick vi ner på fel sida av berget. När vi äntligen kom ut på en väg så mötte vi ett par som erbjöd oss att köra oss till bilen. Magda hade säkert kunnat vända tillbaks genom skogen, men jag ville verkligen inte riskera att virra bort oss igen.
Några liter gula kantareller blev det iallafall. De smakade extra gott efter vår långa promenad.

Ikväll har jag färgat håret och lagt lite omvårdnad på min hy. Så skönt. Känner mig ofräsch efter flera veckor med alldeles för mycket onyttigt. Nu är det slut på Henkes semester så vi är tillbaks i nyttigare banor. På tal om det så äter vi endast vegetarisk den här veckan, vi tänker fortsätta att äta veggo ungefär 4 dagar i veckan. Det känns riktigt bra. I morgon blir det kantarell-risotto.

Fridens liljor...

Idag strålar solen och jag ska stoppa ner skorpan i bärstolen och gå ut i skogen för att (förhoppningsvis) plocka svamp. Sist jag plockade svamp var några dagar innan min förlossning. Det känns som en hel evighet sen nu. Förra veckan firade vi Livias 1 års dag och det var inte utan att bli nostalgisk över de känslor jag bar på i väntan på både henne och Julia. Så här i efterhand så minns jag graviditeten så mycket mer romantisk än vad den egentligen var. Jag hade ont i ryggen, rejält ont. Jag var orolig, orolig för bebisen, för hur det skulle bli att få ett barn, hur jag skulle klara förlossningen osv. Men jag kan nästan inte längre minnas känslan av allt det där. Jag blir mest bara kärleksfylld och bubblig av tanken på att vår fina lilla dotter en gång växte i min livmoder. Att jag burit henne i min kropp.

De sista veckorna har varit så underbara. Julia har sovit bra och varit glad hela dagarna. Det känns att vår lilla familj har fått en helt annan energi. Nu kan vi få kraft tillsammans och Julia ger oss energi hela dagarna. Vi känner att vi kanske inte är så tokiga föräldrar ändå, ja vi kanske till och med är de bästa, för vår dotter.