Direktlänk till inlägg 6 oktober 2014
Det slog det mig hur stor vår lilla tjej plötsligt har blivit, och hur mycket hon redan klar på egen hand. Hon äter för det mesta utan hjälp, idag åt hon upp allt på tallriken (hemlagad potatismos och falukorv) utan hjälp och utan att spilla det minsta. Hon klättrar upp och ner för trappen själv (med en vakande vid sin sida). Varje dag så försvinner hon in på sitt rum och finurlar med sina prylar. Förra veckan hittade jag henne sittandes i soffan kollades på tv, med medtagen napp och ett gosedjur.
Min fina lilla Julia är ingen bebis längre.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...