Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. 

Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer    

Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket fint. Det vackra finns alltid. Men livet bjöd på en storm. Det har varit så svårt att förstå, att acceptera. 

Det kommer alltid att finnas kvar inom mig.

Stormens öga har dragit förbi.

Havet har stillnat.

Och det är vackert.

Igår bakade jag de godaste lussekatterna jag någonsin bakat. Följde ett recept från Ica,  men bytte ut en liten mängd mjölk mot grädde och tog lite mindre vetemjöl än angivet. 

Prova receptet, följ länken!

http://www.ica.se/recept/godaste-lussebullen-717002/

Jag och Henke är väldigt lika i att vi vill planera och strukturera våra liv. Ekonomi är inget vi bara "tar som det kommer". Direkt efter att jag blev gravid så började vi planera ekonomin för att vi skulle kunna maximera föräldrardagarna. Vi har ynnesten att H's lön stöttar upp, så att jag kan gå ner i arbetstid. Julia kommer inte att behöva gå på dagis fem dagar i veckan och hon kommer inte behöva gå långa dagar. För mig känns det jätte viktigt. Vi överväger/har övervägt att jag ska söka tjänstledighet för att vara hemma på heltid med Julia under hennes första tre år.

I en del kommuner kan man få ett omvårdnadsbidrag på 3000 kronor om man väljer att stanna hemma med sitt/sina barn under tre år, men det erbjuds inte av sundsvalls kommun. Tycker att det är väldigt märkligt att staten inte erbjuder detta då forskning visar att barn är som mest infektionskänsliga de första tre levnadsåren. Så mycket som föräldrar i regel "vabbar" de första dagisåren så borde det vara lönsamt med ett omvårdnadsbidrag.

Normen är så hårt präntad att barn "ska" in på dagis strax efter de fyllt ett år, vi "ska" arbeta hårt och tacksamt, vi "ska" konsumera, vi "ska" tänka på vår pension....

Jag känner att jag kvävs av tanken att följa denna norm. Jag passar inte in i den mallen. Det gjorde jag inte heller innan jag fick barn, men nu är det ännu tydligare. Hur jag än vrider och vänder på det här så kommer jag fram till att jag aldrig kommer att passa in i normen, och det börnar kännas helt okej.

Intressant läsning och bra råd om att "stanna hemma" och/eller att "downshifta" finns här på hemmaforaldrar.se (får inte länken att fungera, men följ adressen) 

Efter informatin på komvux igår så blev det så tydligt för mig vilken väg som är rätt för mig just nu. Jag tänker vänta med studierna. Nu ska jag passa på att njuta av den sista tiden med Julia, innan job  och dagis blir vardag. Den sista tiden har varit den bästa tiden som förälder. Dagar är nu fyllda av skratt och lek, och om nätterna så sover vi gott. Julia somnar alltid i sin egen säng och sover där större delen av natten, men om hon vaknar ledsen så lyfter vi över henne till oss och då sover hon resten av natten i ett svep. Helt underbart att slippa ha konstant sömnbrist. Det känns som ett helt annat liv än hur det var tidigare.

Tacksam.

Känner mig så inspirerad till att renovera och göra om gamla möbler och prylar efter att ha sett serien "Inred med loppis" som svt sänt. Så inspireras att jag känner för att köpa en gård på landet där jag har plats för en verkstad och en gårdsbutik. Om somrarna så odlar jag grönsaker och på vintern är jag kreativ i verkstaden. Vilken dröm. Min man däremot, han vägrar att köpa en gård med mig, då han tror att jag skulle jaga honom med blåslampa tills döden skiljer oss åt. Kanske ligger det något i det?

Eftersom vi söker och ska köpa en sommarstuga så får det bli en sommarstuga med verkstad och växthus. Så får det bli.

Se serien på svt play HÄR

På tiden för ett år sen var vi inskrivna på BB och en bit på väg i förlossningen. Klockan 18.45 började jag krysta och 19.30 tog hon sitt första andetag. Vår Clara Julia (Loo) Wallner

Nu har det gått ett helt år. Ett omtumlande och långt år. Det går inte på förhand att föreställa sig hur det är att bli förälder, för det är så mycket mer. Alla djupa dalar är djupare, alla höga toppar är högre. Oron, glädjen och kärleken är starkare än något jag tidigare upplevt. 

Det slog det mig hur stor vår lilla tjej plötsligt har blivit, och hur mycket hon redan klar på egen hand. Hon äter för det mesta utan hjälp, idag åt hon upp allt på tallriken (hemlagad potatismos och falukorv) utan hjälp och utan att spilla det minsta. Hon klättrar upp och ner för trappen själv (med en vakande vid sin sida). Varje dag så försvinner hon in på sitt rum och finurlar med sina prylar. Förra veckan hittade jag henne sittandes i soffan kollades på tv, med medtagen napp och ett gosedjur.
Min fina lilla Julia är ingen bebis längre.

Efter flera veckor med nätter kantade av gråt, slemsug,  hostattacker och så vidare så har vi äntligen fått en bra natt. Henke visslade och sjöng när han gjorde i ordning morgongröten och kaffet. Bra start på dagen. I förrgår kände jag mig helt tom. Så slut. Tack vare solen, träden, sjön och luften var jag på banan igen redan igår. Naturen bjuder. Nu är även sömnkontot påfyllt. Tackar. 

Det är så fina dagar vi bjuds på just nu. Vi leker i parken minst två gånger varje dag, vi promenerar runt sjön och plockar in både blommor och frukt. Igår åt vi middag vid sjön och njöt av stillheten då Julia småslumrade i vagnen. Det ska vi göra fler gånger innan kylan kommer. 

Fridens liljor...