Äntligen har vi bytt sovrum. Nu har Julia ett eget lekrum. Uppsynen av rummet ger mig fjärilar i magen. Jag har ett barn, en liten dotter. I det där rummet kommer hon att växa, lära, sova, måla, drömma, läsa, leka, skratta och gråta. Julias lilla trygga borg.

Den tanken, den känslan.

För två veckor sen så var "väggen" nära.

Nu sover Julia hela nätterna. (!!??!!)

Om jag är lycklig? 

Om jag är fylld av energi?

Om jag inte längre har världens sämsta tålamod?

Om jag inte längre vaknar på morgonen för att längta tills dagen är över?

Svar; JA! JA! NEJ! NEJ!

Måste nästan nypa mig själv i armen för att vara säker på att jag inte drömmer...

Är så glad att det snart är april, att ljuset återvänt. 

Solen och doften av Julias hår.

När vi når vasaloppsvecka så känns det alltid att våren är nära. Dagarna är så ljusa nu och hemmet känns krispigt när det fylls av fräsch luft och färgglada tulpaner.

Den här veckan ska jag sätta små frön, tomatfrö, basilika, "blomma för dagen", krasse och chili. Äntligen.

Angående mina sovrums-drömmar så är de stora kuddarna inhandlade. Kungsängen hade de perfekta kuddarna och örngott i klassisk "randig" vit satin. Längtar innerligt efter att flytta ner vårt sovrum och börja göra i ordning J´s lekrum.

Kanske blir det den här tapeten , "Lilleby" från Boråstapeter.

Samma dag som den sista delen av "sundsvalls-bron" lyftes på plats så vände sig Julia från rygg till mage. För första gången i hela hennes nästan 4 månader långa liv. Min lilla skorpa.  Det kändes som att mitt hjärta skulle sprängas av kärlek.

Att se Julias utveckling är det roligaste jag varit med om. Hon är en nyfiken liten människa som älskar att vara i centrum och drar sig inte för att meddela sig om vad hon gillar och inte gillar. Ganska likt både mig och Henrik med andra ord. Både på gott och ont.

Medan julia sov i dag så passade jag på att slå på lugnande musik, tända ljus, koka och dricka två stora koppar av "blåbärsmuffins-te" och läsa en tidning som jag länge längtat efter att "plöja".

Innan J kom till oss så hade jag så mycket tid till att bara ta det lugnt, ta bubbel-bad, lyssna igenom nya album, läsa, "plöja" serier, följa bloggar, städa och pyssla, åka på loppisar, lägga ansiktsmask, måla naglarna osv. Idag får det mesta göras snabbt eller inte alls. Man prioriterar om, men man är fortfarande samma människa med samma typ av behov. Bara att i lugn och ro få dricka te, läsa en tidning och blogga betyder så mycket mer än vad jag kunde förstå innan vi fick barn.

Med ett litet barn är allt "här och nu", det finns inget "snart". Försöker att lära mig av Julia, att alltid vara "här och nu". Ska börja med att ligga på spikmattan och meditera en liten stund varje dag medan Julia sover. Ett litet steg.

Dagens långpromenad bjöd på massor av härlig energi. Solen gjorde mig sprudlande lycklig och jag kände för första gången på ett tag, totalt lugn. Underbara älskade natur.

En tillbaka-blick på året som gått....

Januari bjöd på bästa möjliga start med ett efterlängtat besked från läkaren Ludmilla, att vi väntade barn. När jag minns tillbaks på året som gått så känns det som en endste lååååång graviditet fram tills att Julia (med vräkning bf+15) kom. Förutom att min rygg och fogarna gjorde väldigt ont så mådde jag bra under min graviditet. Trodde innan graviditeten att jag skulle njuta mer av att vara gravid och att jag skulle "knyta an" till barnet där inne, men den romatiserade bilden infann sig endast korta stunder. De stunderna kändes magiska, men som skrivet; det var endast korta stunder. Ibland oroade det mig att jag inte hade "knutit an", oroade mig att jag inte skulle göra det efter förlossningen, men den oron var/blev obefogad. Kärleken överväldigade mig den där första natten på BB när hon låg på mitt bröst och tittade på mig med de där stora mörka ögonen.

Allt innan förlossningen kretsade kring graviditeten och allt efter förlossnigen har kretsat kring Julia.

TL;DR: ÅRET DÅ JAG BLEV MAMMA.