Hjärtat rymmer mer än jag någonsin trodde var möjligt.

Jag har allt.

Känner mig nöjd med förlossningen trots att det blev en igångsättning. Personalen var underbar, speciellt de två barnmorskorna som var med oss vid det sista skedet av förlossningen. De stöttade och vägledde oss tryggt och peppande. När jag tänker tillbaka så känns det nästan overkligt att jag gjort det, JAG HAR FÖTT ETT BARN!

Jag har fött ett litet, friskt och alldeles perfekt litet barn. Våran älskade lilla dotter.

Igår kl 19.30 kom vår fina lilla Clara Julia Wallner. 53cm lång och 4333g tung. Vi mår bra och lyckan är enorm.

Kärlek

Igår morse drömde jag att Loo var här hos mig och hälsade på. Hon hade med sig flera små parfymflaskor och lancome smink. Precis som det hade varit i verkligheten. Efter att jag hade luktat på alla olika parfymer så la vi oss i soffan, hon med sitt huvud i mitt knä, och jag strök hennes hår. Jag ville fråga om så mycket, om hennes förlossning och om hur det är att vara mamma, men då kom jag ihåg att hon är död och att hon inte kunde ge några svar. Efter det låg jag tyst och bara njöt av att ha henne nära, för jag visste att snart var hon borta igen.

Hela förmiddagen igår så kändes drömmen så verklig och hon kändes så nära. Underbart.

Läste att hans hjärta har stannat, och jag tänker på alla dom som fick så lite tid.

Jag tänker på honom, på Kristian och hans familj.

Jag tänker på älskade fina Loo.

Karlavagnen är ett radioprogram som har nytt tema för varje avsnitt och vem som helst kan ringa in och ha chans att berätta sina åsikter och erfarenheter i ämnet. Väldigt spännande och underhållande då det många gånger är "original" som ringer in till programmet. Igår tog de upp och samtalade kring "curlingföräldrar" och varför en del behandlar sina barn som kungar. Ett ämne som jag och Henke har pratat en del om sen vi blev gravida. Hur gör man för att INTE bli en curlingförälder, för att inte curla bort barnets egna drivkraft? Var går gränsen? Det är lätt att titta på andra och se vad som kanske kan vara fel. Är helt övertygad om att det är så mycket svårare när man står där med sina egna barn.

LYSSNA PÅ PROGRAMMET HÄR

Nattens drömmar var ett äventyr där jag slungades mellan oövervinnlig känsla och dödsångest. Jag föll från en högt belägen bergsväg, simmade i en djup sjö och klättrade i ett berg. Tydligt och starkt. En väldigt positiv dröm, för även om jag hade dödsångest så hade jag en grundkänsla av att "jag klarar allt". Tror att mitt undermedvetna bearbetar min nervösitet inför förlossningen. Tackar.

Ica Maxi 25kr. Måste hinna köpa fler innan de tar slut. Doftar himmelskt.

Igår låg jag och tänkte tillbaks på det senaste året, hur allt bara vände. När vi i december precis hade kommit hem från Spanien så låg jag under granen och lyssnade på julmusik av Peter Jöback. Minns att jag på djupet kände att något var förändrat, något bra. Så var det. Ett liv.

Nu när jag hör den här låten så fylls mitt hjärta av sån stor tacksamhet, för alla jag har i mitt liv och för vårt lilla barn.

Tack livet