Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord.

En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill inte prata om styckmördare vid middagen och i sängen, precis innan en ska sova? En viss sambo har dessutom börjat fundera över om det finns en baktanke med den dyra livförsäkring. 

Angående det här med sömn. Den fattas mig. Väldigt väldigt mycket. Den senaste tiden så har vi fått väldigt bra sömn med i regel "bara" två väckningar per natt. Vi har även haft turen att en natt att få sova hela natten fram till 06.00 Lyyx. Men sen J blev sjuk så har nätterna varit katastrof. Nu när febern är borta verkar hon fått nattskräck. Som förälder har man inget val, men i natt kände jag för att "stämpla ut". Sömnbrist klär mig ingenstans. Jag känner mig sån missunnsamhet och bitterhet. Ingen vacker syn. Ingen vacker känsla. Förmodligen mänskligt. Tur att den inte är ihållande. Tur att den kan botas med sömn. Håller tummarna för sömn.

Har idag ringt till vårdcentralen efter månader av "gör det i morgon". Nu ska jag ta tag i min rygg på allvar. Det är på tiden. Blev bokad att träffa en läkare den 16 januari. I dag är det 10 december. Rimligheten i den väntetiden? 

Pratade även med en sköterska om att jag har svamp på min mun (ja, på läpparna och i mungiporna!?) sen flera månader tillbaka. Sköterskan frågade direkt om jag är överviktig och om jag har högt blodsocker. Hon sa ordagrant att våra kroppar inte tål kolhydrater. Jag berättade då att problemet kom i samband med att jag började äta kolhydrater efter lång tid med lchf. Hon bekräftade att det med största sannolikhet hörde ihop. Berättade att jag nu övergått till lchf igen. Hennes respons var positiv och att hon trodde att jag med den kosten skulle slippa svampinfektionen snart. Är fortfarande i chock över att någon på vårdcentralen inte är kvar i stenåldern. Bra chock.

Fridens...

Den 25 augusti var det tänkt att jag skulle gå tillbaks till lchf efter några semesterveckor med massa onyttigheter. Eftersom jag är sjukligt sockerberoende så har jag lyckats lura mig själv till att fortsätta proppa snabba kolhydrater. Från  i förrgår har jag plockat bort kolhydraterna. Har frusit och haft lätt huvudvärk, är trött och svettig och känner mig lite svimfärdig titt som tätt.  Hoppas det går över idag eller åtminstone i morgon. Ska beställa ketos-stickor, bara för skoj för att se om jag känner av min kropp rätt.

Fridens...

Jag har brist på D vitamin enligt min läkare. Blev rekommenderad att ta tillskott och att sola mer. Trodde inte att läkare någonsin rekommenderade att sola. Fick extremt fula pigmentförändringar i mitt ansikte för några år sen, som tack och lov äntligen har lagt sig. Pigmentförändringarna och alla varningstexter i media och gjort att jag varit rädd för solen. Har varit noggran med solskydd, skugga och så vidare. Kanske är det därför jag nu har brist på just D vitamin?

Hur som så har jag tagit dem sen en vecka tillbaks och kommer att uppdatera er kring om jag upplever någon/några skillnader. Tycker redan att det finns vissa skillnader, men mer om det efter några månader. Förutom D vitamin så tar jag krom-tabletter och femal balans.

Den här hösten ska jag hålla mig pigg.
Kram

Idag gick vi vilse i skogen. Vi gick upp på ett berg och när vi skulle vända tillbaks till bilen så gick vi ner på fel sida av berget. När vi äntligen kom ut på en väg så mötte vi ett par som erbjöd oss att köra oss till bilen. Magda hade säkert kunnat vända tillbaks genom skogen, men jag ville verkligen inte riskera att virra bort oss igen.
Några liter gula kantareller blev det iallafall. De smakade extra gott efter vår långa promenad.

Ikväll har jag färgat håret och lagt lite omvårdnad på min hy. Så skönt. Känner mig ofräsch efter flera veckor med alldeles för mycket onyttigt. Nu är det slut på Henkes semester så vi är tillbaks i nyttigare banor. På tal om det så äter vi endast vegetarisk den här veckan, vi tänker fortsätta att äta veggo ungefär 4 dagar i veckan. Det känns riktigt bra. I morgon blir det kantarell-risotto.

Fridens liljor...

Efter mitt förra inlägg så förstår jag om det kan uppfattas som att jag vill ha en "quickfix". Så är inte fallet. Jag har gjort en livsstils förändring. Det vill säga att jag vill fortsätta att leva som jag lever idag vad det gäller kost. Självklart tar det längre tid att tappa sin övervikt om man väljer den här vägen, men som jag har förstått det så har man alla fördelar med en långsammare viktnedgång. 

Jag har aldrig tidigare klarat av att se en viktnedgång som en process under en längre tid, det har alltid varit något som skulle avklaras på några veckor. I vintras hade jag ca 20 kg övervikt, något man inte "fixar" på några veckor. Jag var tvungen att acceptera,  inse sanningen och någonstans förlåta mig själv. Blicka framåt.

Där är min största förändring, den mentala. Det är den förändringen som kommer att ta mig "i mål".

Kram 

Surfplatta,  super smidigt! Eller?

Att blogga med en surfplatta är ju exakt samma sak som att blogga från mobilen, med fördelen att ha större skärm!

Ett tangentbord står högt upp på min inkönskelista. 

Har precis kommit hem från en kvälls powerwalk och ligger utsträckt på altan-soffan. En underbar och svettig promenad, för äntligen bjuds vi på värme. Min löpträning gick i stöpet då jag vrickade min högra och dittills "friska" fot. Så nu har jag två fötter som smärtar. Det märkliga är att den första vickning gjordes för 20 år sen, men värker fortfarande med jämna mellanrum. Men jag kämpar på med snabba promenader. Vikten har både gått ner, upp och stått stilla om vart annat. De sista två veckorna har den helt oförtjänt stått stilla. Försöker att motivera mig med att det säkert är ett "trappsteg" och att jag snart "rasar". Men som jag hatar våran våg just nu. Jag är 175-176 cm lång och väger 80,8 kg. Det vill säga väldigt mycket för mycket. Jag vill väga ~70 kg, där trivs jag. Längar så efter att se den där sjuan på vågen, att inte längre ha en två-siffrad övervikt. Sista gången jag vägde mig som gravid,  innan jag gick 14 dagar förbi beräknat förlossnings datum, då vägde jag 105 kg. När jag kom hem från BB så stod vågen på 96 kg. Nu har det snart gått 9 månader och jag har tappat alla "gravid-kilon". Nu är "bara" alla "sambo-, sluta röka-, noll karaktär-kilon" kvar.

Hepp hepp. 

Skorpan tänder ställer till med besvär, hon sover dåligt och är grinig hela dagarna. På detta så äter jag extremt få kolhydrater och har pms.

Tar varje tillfälle att lägga mig raklång på spikmattan och spik-kudden med spik-huvudbandet och ögonkudde.

Tack och lov för shaktis produkter!

Jag kämpar verkligen med att gå ner i vikt. Räknar allt jag äter. Noga. Promenerar som en galning. Trots att jag är strikt så händer det ingenting på vågen. Det känns så jäkla jobbigt att kämpa och att inte få något resultat. Vissa dagar är jag ständigt hungrig eller sugen. Fruktansvärt. Har försökt att äta enligt "tallriks-modellen" men det fungerar inte för mig. Dessa jävla kolydrater. Älskar hatar älskar hatar.... Nu slutar jag äta kolhydrater i hopp om att tappa vikt och slippa lida mig igenom dagarna. Om 6 månader kommer jag att väga 10 kg mindre än idag Punkt