Igår fick vi ett samtal med ett erbjudande om en dagisplats till Julia, på vårt "drömdagis". Ja, tack sa vi. Den 12 januari börjar inskolningen. Den 19 januari börjar jag på mitt nya jobb. Snart börjar ett nytt liv. Det känns jätte spännande.
Tack vare att vi varit en del på den öppna förskolan och att Julia är den hon är så känner jag mig trygg inför förskolestarten. Hon kommer att trivas. Sen ska jag jobba deltid med både kvällar och helger, så hon behöver aldrig att gå långa dagar och aldrig hela veckor. Det känns som en bra start.
Vi är jätte glada.

Det är brist på förskoleplatser i vår kommun och eftersom J är född sent på året i kombination med att vi sökt plats från i januari så hade vi på känn att det skulle bli problem. Föraningen stämde, det finns ingen plats över för en hel grupp med barn. Vi erbjuds en plats på en tillfällig förskola, en förskola som kombineras med "den öppna förskolan". Det vill säga att andra föräldrar och barn har tillgång till lokalen. Både jag och H känner ett starkt NEJ. Känns inte rätt någonstans. Hade en klump i magen igår eftersom det var tänkt att jag skulle börja på min nya arbetsplats i februari. Efter ett jätte bra samtal med min nya chef idag så känns situationen mycket bättre. Vi kommer att lägga upp ett schema på 25%, kvällar och helger, så vi inte är beroende av förskola eller barnvakt. Nu är det ingen stress med att skola in J och vi kan vänta in det dagiset som vi önskar.

Det här känns så rätt. Är så lättad och lycklig.

Fridens....

Vi har fått låna en Voksi åkpåse av snälla Jessica. Den är verkligen jättebra, men tyvärr är den för stor och osmidig för vår joggingvagn. Fick ett tips och kom över en helt ny vinter åkpåse från "the buppa brand" för 150 kr (!!!) "Swedish forest" kallas modellen som har ett (i mina ögon, indiskt influerat?!?) mönster med ekorrar, kaniner, blommor och kottar i klara färger. Väntar med förväntan på att den ska dyka upp med posten. 

Jag och Henke är väldigt lika i att vi vill planera och strukturera våra liv. Ekonomi är inget vi bara "tar som det kommer". Direkt efter att jag blev gravid så började vi planera ekonomin för att vi skulle kunna maximera föräldrardagarna. Vi har ynnesten att H's lön stöttar upp, så att jag kan gå ner i arbetstid. Julia kommer inte att behöva gå på dagis fem dagar i veckan och hon kommer inte behöva gå långa dagar. För mig känns det jätte viktigt. Vi överväger/har övervägt att jag ska söka tjänstledighet för att vara hemma på heltid med Julia under hennes första tre år.

I en del kommuner kan man få ett omvårdnadsbidrag på 3000 kronor om man väljer att stanna hemma med sitt/sina barn under tre år, men det erbjuds inte av sundsvalls kommun. Tycker att det är väldigt märkligt att staten inte erbjuder detta då forskning visar att barn är som mest infektionskänsliga de första tre levnadsåren. Så mycket som föräldrar i regel "vabbar" de första dagisåren så borde det vara lönsamt med ett omvårdnadsbidrag.

Normen är så hårt präntad att barn "ska" in på dagis strax efter de fyllt ett år, vi "ska" arbeta hårt och tacksamt, vi "ska" konsumera, vi "ska" tänka på vår pension....

Jag känner att jag kvävs av tanken att följa denna norm. Jag passar inte in i den mallen. Det gjorde jag inte heller innan jag fick barn, men nu är det ännu tydligare. Hur jag än vrider och vänder på det här så kommer jag fram till att jag aldrig kommer att passa in i normen, och det börnar kännas helt okej.

Intressant läsning och bra råd om att "stanna hemma" och/eller att "downshifta" finns här på hemmaforaldrar.se (får inte länken att fungera, men följ adressen) 

Jag föredrar polarn och pyret kläder till Julia. Kläderna håller sig mjuka och fina tvätt efter tvätt och deras smarta design med muddar gör att kläderna passar länge. Kvaliten är värd varenda krona, för mig iallafall. 

När J fyllde år så fick hon presentkort på p.o.p, så nu har vi köpt några plagg som jag hoppas ska värma henne i vinter. Tofflorna tänkte jag att hon kan ha på sig i åkpåse när hon ska åka/sova i vagnen i vinter.

Snart har hon pop från topp till tå! :)

Efter informatin på komvux igår så blev det så tydligt för mig vilken väg som är rätt för mig just nu. Jag tänker vänta med studierna. Nu ska jag passa på att njuta av den sista tiden med Julia, innan job  och dagis blir vardag. Den sista tiden har varit den bästa tiden som förälder. Dagar är nu fyllda av skratt och lek, och om nätterna så sover vi gott. Julia somnar alltid i sin egen säng och sover där större delen av natten, men om hon vaknar ledsen så lyfter vi över henne till oss och då sover hon resten av natten i ett svep. Helt underbart att slippa ha konstant sömnbrist. Det känns som ett helt annat liv än hur det var tidigare.

Tacksam.

På tiden för ett år sen var vi inskrivna på BB och en bit på väg i förlossningen. Klockan 18.45 började jag krysta och 19.30 tog hon sitt första andetag. Vår Clara Julia (Loo) Wallner

Nu har det gått ett helt år. Ett omtumlande och långt år. Det går inte på förhand att föreställa sig hur det är att bli förälder, för det är så mycket mer. Alla djupa dalar är djupare, alla höga toppar är högre. Oron, glädjen och kärleken är starkare än något jag tidigare upplevt. 

Det slog det mig hur stor vår lilla tjej plötsligt har blivit, och hur mycket hon redan klar på egen hand. Hon äter för det mesta utan hjälp, idag åt hon upp allt på tallriken (hemlagad potatismos och falukorv) utan hjälp och utan att spilla det minsta. Hon klättrar upp och ner för trappen själv (med en vakande vid sin sida). Varje dag så försvinner hon in på sitt rum och finurlar med sina prylar. Förra veckan hittade jag henne sittandes i soffan kollades på tv, med medtagen napp och ett gosedjur.
Min fina lilla Julia är ingen bebis längre.