Har plockat så många vackra blommor i dagarna. Syrén och liljekonvalj blommar nu. Nätterna är ljusa. Allt är så vackert och livfullt. Det är knappt man vågar sova. För att hinna med. För att samla på sig. Alla dofter. Alla färger. Känslan.

Tiden har inte känts tillräcklig de sista veckorna. Våra "hemma-projekt" är snart i land. Ska bli så skönt att bli klar med altanprojektet (tak, eldragningar, räcke och trapp) och bara kunna sitta där och njuta framöver. Vi pratade i vintras om att vi kanske skulle bygga på framsidan i år, men känner att vi gärna kan vänta tills nästa år. Nu vill jag bara pyssla med blommorna, dricka vin och slappa.

Elina, Michelle, Jacob, Magda, Julia och jag gick upp på Huliberget och åt middag för några veckor sen. I sjön nedanför badade några barn medans vi satt där uppe och njöt av utsikten. Så vackert det är där uppe.

Under värmeböljan så åkte vi ut till Högön och Julia fick känna på havet för första gången.  

   Katterna följer ofta med runt Sticksjön     

En glad liten Julia har fått gunga i egen gunga för första gången i livet.  

 Fyllde år och fick både smultron, blommor, lotter, fönsterputsmaskin och en padda!! (nej, fyllde inte jämt!)   

Årets första "blomma för dagen" värmde mitt hjärta den 18 maj.  

Mina första månader som mamma kantades av en olidlig sömnbrist. Man dör inte av sömnbrist, man blir bara sin sämsta version. Typ. Det tog nästan fem månader innan jag fick sova ut efter förlossningen. Hade jag vetat det på förhand så hade jag dött på sekunden. Tur att jag inte visste. Levde på hoppet. I efterhand så tror jag att vår start hade blivit bättre om jag hade valt att flaskmata. Men jag ville amma. Till nästan vilket pris som helst ville jag amma!? Ville nära min lilla bebis alldeles rund, go och nöjd med "grädde som aldrig tycktes sina". Ville nog vara en "helig ko". Men min mjölk var blaskig från start, mättade inte ens den minsta lilla bebismagen någon längre stund. Desto tröttare jag blev desto sämre mjölk fanns att erbjuda. Tappade mjölken flera gånger på mitt ena bröst, men pumpade igång den igen. Maniskt. Hos bvc fick jag höra att det var normalt att bebisar kunde äta ofta på nätten under flera månader, och att amningen var bra, ja den var ju så klart "det bästa för barnet". Att man som förälder skulle må bra disskuterades aldrig. Amningen var viktigare. Efter tre månader försökte vi att ge flaska, utan framsteg. Vi kämpade för att den där flaskan skulle passa lika bra som mina halvt trasiga brösvårtor. Utan framsteg. Vid fyra månaders ålder började vi att ge smakportioner. Efter några veckor åt hon fulla portioner av gröt. Med en grötmätt mage kom sömnen. Den efterlängtade sömnen. Hunger hade hindrat sömnen. Med sömnen kom också lugnet. Nästan fem månader av gråt, skrik och panik var förbi.

Det är lätt att gissa och tro hur saker hade kunnat varit annorlunda, men jag följde min magkänsla. Jag ville amma. För några veckor sen så ammade jag den allra sista gången, med blandade känslor. För hur jobbigt det än var så kommer jag för alltid att minnas de där små fingrarna mot min hud, hennes små ljud, hennes varma kropp så nära. Med tiden kommer jag säkert att glömma allt det där jobbiga och bara minnas hur mycket jag älskade att vi var så nära, nästan som om vi var ett. Hon och jag. Min älskade dotter.

Att bli mamma är det bästa som hänt mig. Det låter som en klyscha, men det är så det känns. Hon fyller mitt liv med kärlek och mening som inget eller ingen annan tidigare gjort. Det är den största kärleken, den finaste gåvan.

Har ett par bruna Moheda tofflor utan "hälrem" som jag älskar. Nu har jag beställt ett par röda med "hälrem" som jag längtar ihjäl mig efter att använda. Så fina med strumpbyxor och kort klänning innan den riktiga sommarvärmen kommit. 

Tecknade en premuneration av tidningen Nära barn. En "ny föräldratidning med fokus på det närvarande och lyhörda föräldrarskapet" . Väntar med förväntan efter att få vårt första nummer. 

Med sorg i hjärtat har jag lagt ut min fina och älskade Emma Ljunga på annons för försäljning. Den förtjänar  att dras på gatorna med en liten bebis i. Så många positiva kommentarer som jag har fått av att rulla den här vagnen, helt otroligt men fullt förståligt. Hoppas verkligen att någon annan retrovagn-älskare nu har råd att köpa den.  

Går fortfarande runt i nattlinne, Julia har somnat om i sin säng. I vanliga fall så sover J alltid utomhus under dagarna, men de lägger ny asfalt på gångvägen intill vårat hus, så det är lugnare i sovrummet. Det regnar, blåser och är riktigt grått, så jag känner inte ens för att ta en promenad i dag. Det känns som höst. Har redan druckit flera koppar te och tänt ljus. Klockan är inte ens lunch. Kanske får jag insiration till att sy klart vimpeln som är tänkt att ha under taket på altanen.   

Idag har Julia och jag lekt på golvet, vilat på filten, tagit en promenad, dansat nära nära och skrattat åt Trente och Muller. Nu sover Julia för natten och H är på fotboll. Ligger raklång på soffan under en filt och känner mig lycklig.

Tacksam.

"Tid för samtal" -vad talar vi om egentligen? av Staffan Hultgren

Den ska jag läsa i sommar. Vad läser ni?