Alla dessa känslor trasslar fast i mitt hår.

Fönstet är vidöppet.

Kvar i någon slags känsla,

i en eftertanke som inte leder någonvart.

Här.

Inte igår.

Med ett hjärta som längtar efter att kasta sig handlöst

ut över ängarna, ut i evigheten.

En själslig evighet tidigare

två andra människor

i ett stökigt kök

cigarettrök och billigt vin

du, på botten

jag, en själslig anarkist på väg mot en avgrund

någonstans hade vi funnit varandra

långt tidigare

någonstans mellan misär och förhoppning

två krigare

En själslig evighet senare

i ett annat kök

kriget är över

en människa

jag

som bär dig i mitt hjärta.

Älskling

vi flyger

till

Indien.

Åter igen

ska jag se dig

med nya

ögon.

I mitt inre

ska jag plocka..

lyssna

i alla bortglömda

snäckor.

Du ska falla in i stjärnorna med

mig i din hand.

Idag sprang hösten ikapp sig själv.

Den grå himlen döljer lövens färg.

Gäspar och längtar tills mörkret faller och ljusen värmer.

Alla dessa känslor.

Kan vi känna samma känslor?

Eller vill vi bara tro...

att vi känner

precis

likadant.

När mina känslor tar mig över ängarna,

när kärleken bubblar över och jag älskar alla dessa människor

som jag aldrig mött i blicken.

Tänk om alla andra känner likadant.

Då älskar vi varandra.