Direktlänk till inlägg 22 oktober 2013
Det är helt otroligt vilken ork man får när det kommer till att ta hand om sitt barn. Den sömnbrist jag haft de sista två veckorna har varit en ny upplevelse. Hade jag vetat innan hur lite och framförallt sammanhängande sömn jag skulle få så hade jag trott på förhand att jag skulle dö. Kanske är det hormonerna som stöttar upp, kanske är det kärleken? De sista två nätterna har varit underbara, i natt ammade jag första gången vid fyra och sen vid 7.30 Så himla lyxigt, det kan jag leva med "alla dar i veckan".
Hoppas att det håller i sig...
En jätte tråkig händelse är att Muller kom in i morse och uppträdde väldigt märkligt. Han var slö, kall på öronen, aptitlös, kurrade inte och var absolut inte sitt vanliga jag. Henke körde upp honom till djurkliniken och efter en snabbare koll så trodde veterinären att Muller tuggat på en sjuk fågel eftersom han hade feber och visade alla tecken på att det var influensan. Eftersom Muller tidigare tuggat i sig en gummikula som de var tvngen att operera bort så fick vi välja om vi ville göra en röntgen för säkerhets skull (symtomen då var exakt som nu). Självklart vill vi att de kollar upp allt, så nu är Muller på vårdhotellet i väntan på röntgen och vidare undersökning och vård. Hoppas på att det "bara" är influensan så att de inte behöver operera honom IGEN.
Vår älskade lilla snutt
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...