Direktlänk till inlägg 10 september 2012
För tio år sen var mitt liv ett stort kaos.
Bland droger, ångest och utan framtidstro. I stort sätt hela min umgängeskrets bestod av missbrukare.
Februari 2003 klev jag in på Mariakliniken på Södermalm i Sthlm för en två veckor lång avgiftning. Efter avgiftningen flyttade jag in på "kvinnovåningen" på "Lönnen" och påbörjade en 12-stegs behandling på CheckPoint på Södermalm. Behandlingen passade inte mig och jag avbröten den två veckor innan den var "klar".
I april-maj 2003 flyttade jag hem till min familj, bort från drogerna, bort från de gamla vännerna.
Jag fyllde 21 år, med en önskan, en dröm om att bli lycklig och fri, utan droger eller medicin.
Så blev det.
Jag är så tacksam att min tillflykts-ort var hem. Utan min familj hade jag kanske aldrig klarat den här resan. De har gjort och betyder mer än dom kan förstå, även moster Berith.
I natt dog en ung kvinna här i Sundsvall. För mig, en ytlig bekant, men för andra älskad.
Någons barn, någons vän, någons finaste viktigaste människa.
Hennes död hade kunnat varit min. Tillfälligheter och händelser gjorde att jag valde en annan väg.
Alla har inte samma tur.
Det är dags för en bättre missbruksvård här i Sverige.
Kärlek/ Terese
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...