Kanske är det snart det börjar på riktigt, livet.

Helt ärligt så är det med den känslan jag har levt i ungefär två år. En väntan, en längtan tills livet ska ta start.

Livet är ju nu, det pågår NU. Jag har ju mitt liv, jag är frisk och jag är fri (?) Jag är där jag är för att jag har valt det och missförstå mig inte, jag är inte olycklig, men jag är heller inte helt tillfredställd.

Jag vill ha mer av livet.

Såg ett avsnitt av sommarpratarna igår och fick mig en riktig tankeställare, på ett väldigt positivt sätt.

Jag undrar hur många människor det är som lever just så, i en väntan. Att snart... snart ska jag slappna av, snart ska jag njuta, snart är det semester, snart är det lön, snart är jag smal, snart är jag lycklig, snart har jag en underbar man, snart har jag barn, snart har jag ett fint hem, snart har jag nya kläder, snart har jag ett nyrenoverat badrum, en ny bil, snart är det sommar, snart, snart, snart...

Det är helt galet. Vansinne. Hur kan jag leva så? Varför? Varför lever vi så här i ett samhälle där så många har det materiellt bra? Jag har det bra, vi bor fint, kör en fin bil, äter och dricker gott, unnar oss fina saker och upplevelser, jag har en man, familj och vänner som jag älskar och som jag vet älskar mig.

Fortfarande så väntar jag.

Har vi för höga förväntningar på oss själva och livet? Vill vi bara tro och hoppas att vi ska kunna leva oftare och längre i eufori? För att trösta oss i den grå vardagstristessen. Det finns ju en del människor som beskriver hur de hittat ro och lycka, på ett sätt som vi vanliga dödliga nästan tror är lögn. Har läst om många framgångsrika människor som helt bytt fokus i livet och blivit lyckligare. Men jag har så svårt att ta till mig när människor med god ekonomi beskriver hur lite det materiella betyder. Att veta att man har råd till mat, hem och alla andra basala behov är en grundförutsättning (eller?)

Måste jag sälja allt jag äger, dra till ett tempel i Asien, vara tyst i månader, yoga i flera år för att sen åka hem och skriva en bok?

Är det vad som krävs?

Jag vet att det inte kommer att komma något utifrån, att det måste komma från hjärtat. Jag vet och har vetat hela tiden. Det vet vi alla.

Men hur gör man för att verkligen kunna släppa denna framtidssträvan som står hinder för att vara lycklig nu?

Hur gör man?

 

Jessica

15 november 2012 13:08

Bra skrivet! Och ja, hur gör man?

http://mamijess.blogspot.com

 

Jenny

16 november 2012 20:52

Du gör det redan :) Dina fina tankar, ditt underbara sätt att vara, och ditt sätt att njuta av de små sakerna i livet, solsken, regn, en kopp te, egenproducerad basilika, härliga foton på dina söta katter... Jag kan fortsätta hur länge som helst... DU inspirerar mig till att leva & njuta av vardagen, livet... Älskade kusin, vad jag är stolt över dig! Kram <3

http://jennylind76.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter i skrivande stund på tåget. Jag och H har varit och hälsat Jonas-Petter och Kanchana i Malmö. Vi hade inte träffats sen i början på augusti, så det var ett kärt återseende. Önskar att de bodde närmare Sundsvall, eller I Sundsvall.    Helge...

Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här.  Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer       Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...

Från inskolningen och att jag började plugga så har tiden rusat förbi. Det tog några veckor att landa i det nya livet. Först hade jag magont över att lämna en gråtandes skorpa, och sen hade jag magont över att hämta en gråtandes skorpa (vill inte föl...

Igår fick vi ett samtal med ett erbjudande om en dagisplats till Julia, på vårt "drömdagis". Ja, tack sa vi. Den 12 januari börjar inskolningen. Den 19 januari börjar jag på mitt nya jobb. Snart börjar ett nytt liv. Det känns jätte spännande. Tack ...

Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...