Direktlänk till inlägg 6 mars 2013
Ljuset uppfyller mig. Äntligen är de tunga månaderna förbi.
Snart är det vår, och sommar. Snart är det varmt igen och blommorna kommer åter att vända sig mot solen. Snart ska jag ligga i skuggan med kaffe och lyssna på P1. Snart ska vi cyckla till Hulisjön och simma. Snart ska vi ta båten genom Juniskärsviken ut till våran lilla ö. Snart ska vi duka upp till fest. Snart ska vi basta och bada i havet. Snart ska jag sova i hängmattan. Snart ska jag plocka blommor och klippa gräs. Snart ska vi nattfiska och grilla korv vid läger elden. Snart ska vi bada i forsen. Snart ska vi förundras av sommarens skönhet. Snart ska vi värma oss på klippor.Snart ska vi paddla kanot. Snart ska vi röka fisk. Snart är det sommar.
Snart..alldeles snart.
14 veckor kvar till sommarsemester
Pappa, sommaren 2008
Jag älskar den här bilden. Inget känns mer sommar än att pappa kör ut båten ur Juniskärsviken. Det är liksom en syn som jag kan se framför mig i minnet. Klart och tydligt, varenda ö, klippa, stuga, alla träd, båtar vi möter, vinkande människor, pappas kisande ögon, alla dofter, Hasse och Mona vinkandes på bryggan, räknar båtar vid bryggorna på Skigan, våra stugor, kollar vems båtar som ligger vid våra stugor, hällan, människor som rör sig, som kommer till bryggan för att möta, krama, hjälpa till att bära. Alldtid glada att just vi, att just jag har kommit hem igen.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...