Direktlänk till inlägg 20 juni 2013
Jag har varit fruktansvärt pedantisk, men nu är jag liiite botad. Man måste bli det för att orka leva med någon som inte är pedantisk. Men just idag så känns allt här hemma smutsigt och dammigt. Jag har inte dammsugit på 1 vecka pga min rygg(normalt gör jag det nästan varje dag, och då bakom och under ALLT!). Sist jag gjorde det så låg jag på soffan och nästan grät av smärtan efteråt. Men nu äter det upp mig innifrån att bara veta hur det ser ut här hemma. Dammet har krupit upp på väggarna, allt känns smutsigt och dammigt. Katterna hårar och släpar in smuts. Henke sprider sina saker i hela kåken och grisar ner överallt. Mitt sinne exploderar!!! Jag kan inte koppla bort och koppla av. Hur faan gör man? Det känns verkligen som slöseri med tid och liv att faktiskt må dåligt över ett ostädat hem, men jag gör det ändå. I morgon åker vi ut till stugan och det stör mig att veta att vi ska komma hem till denna smuts. Vill alltid ha renbäddat och städat om jag ska åka bort, bara för att det är så skönt att komma hem till.
Ghaaaaaaaaaaaaaaa........
Är detta helt sjukligt, eller är det vanligt att känna och tänka som jag?
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...