Med puberteten kom mina första hudbristningar, på insidan av låren och på höfterna. De har nästan varit obefintliga efter alla år, de bleknar ju med tiden. Nu som gravid så har jag fått några flammor på höfterna igen, ännu är det inte så mycket men jag antar att det är i slutet av graviditeten de "blommar" som värst. Fast det är så vanligt som att mer än hälften av alla kvinnor får bristningar av graviditeten så känns det fortfarande som något kvinnor verkligen gruvar sig för och lider av. Ja, jag är en av dem. Varför? Är det pga ideal? Jag vet inte. Vet bara att det är ett hett ämne bland nyblivna mammor. Har sökt lite information och bilder på nätet och hittat massor av tjejer som vägrar dölja sina kroppar pga bristningar. Det gör mig både glad och tacksam, för det känns lättare när man får se att man inte är ensam. Tittar man i mode- och vecko-tidningar så känner man sig väldigt ensam om att ha bristningar.

Följer en tjej på Instagram som behandlat sina bristningar med en dermaroller och kunde inte låta bli att beställe en till mig själv. Så till hösten blir det "hemma-behandling" av mina strimmor, hoppas att jag får lika fina resultat som hon fått. 

Fridens liljor...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter i skrivande stund på tåget. Jag och H har varit och hälsat Jonas-Petter och Kanchana i Malmö. Vi hade inte träffats sen i början på augusti, så det var ett kärt återseende. Önskar att de bodde närmare Sundsvall, eller I Sundsvall.    Helge...

Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här.  Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer       Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...

Från inskolningen och att jag började plugga så har tiden rusat förbi. Det tog några veckor att landa i det nya livet. Först hade jag magont över att lämna en gråtandes skorpa, och sen hade jag magont över att hämta en gråtandes skorpa (vill inte föl...

Igår fick vi ett samtal med ett erbjudande om en dagisplats till Julia, på vårt "drömdagis". Ja, tack sa vi. Den 12 januari börjar inskolningen. Den 19 januari börjar jag på mitt nya jobb. Snart börjar ett nytt liv. Det känns jätte spännande. Tack ...

Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...