Direktlänk till inlägg 3 december 2013
På datumet idag så är det ett år sen jag fick min sista mens innan lilla J började att växa i min mage. Vilket år, det känns nästan som en dröm, så kort men endå som en evighet. Nu är hon här, vi är en familj, min familj. Varje morgon när jag vaknar så fylls jag av lycka över att det inte bara var en dröm, hon finns här hos oss nu. Hennes leende är det vackraste jag sett och hon fyller hela mitt hjärta med kärlek, ödmjukhet och glädje.
Är så tacksam för allt jag fått, att min dröm blev sanning efter en längtan så lång.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...