Direktlänk till inlägg 19 december 2013
Veckorna efter förlossningen kantades av spinalläckagen, sömnbrist, ömma bröst och en ofta gråtande och orolig liten bebis. Trots det så upplevde jag enorma lyckorus , en överväldigande ödmjukhet och kärlek (älskade hormoner). De sista veckorna har Julia varit mycket mer harmonisk, hennes magknip är minimal och hennes snuttbehov är nu tillfradställt då hon har tagit nappen. Äntligen börjar mammaledigheten kännas och bli så som jag hade hoppats på. Vissa dagar synkar det mesta och jag hinner med både nytta och nöje, andra dagar så är det nästan tvärtom. Men jag stressar inte upp mig om jag inte hunnit med allt jag önskat, det kommer nya dagar.
I tisdags var vi på föräldrargrupp-träff för första gången. Vi var 6 mammor i lite olika åldrar som lite blygt och tafatt fick lära oss "spädbarns massage". En av mammorna bor bara en lite bit ifrån oss, så vi bytte nummer och ska ta en promenad tillsammans här i dagarna. Hon har också en lien tjej som bara är några veckor äldre än Julia.
Tappade känslan för att skriva på bloggen, men idag är den här. Ser att jag har några trogna besökare, trots att tiden gått sen sist. Det värmer Önskar jag bara kunde skriva om allt fint som har hänt sen sist. För det har hänt så mycket ...
Har blivit besatt av att lyssna på dokumentärer om mord, sjukdomar, naturkatastrofer och fascism. Mest spännande är det att höra om galna mördare och överlagda mord. En viss sambo börjar klaga över att en för så kallade olämpliga samtal. Vem vill ...