Har tagit tag i vikten. Veckans framgång blev -1,8 kg. Hurra. 12 kvar. Julia älskar att sova i vagnen, så det blir långa promenader för att bränna bort kilon.

Så söt att jag nästan smäller av...  

En konstant sömnbrist och en orolig bebis har gjort att jag de senaste veckorna pendlat mellan att känna mig lycklig-stark och ledsen-svag. Kommentarer som "barn vänjer sig fort vid att föräldrarna bär " får mig att vilja skrika högt. Vår dotter har ONT i magen. Skulle det hjälpa om vi struntade i henne och lät henne ligga och skrika sig till sömn. NEJ NEJ NEJ. Hon behöver närhet. Jag vet att jag har rätt, men när man nästan varje kväll under 3 månader vänt ut-och-in på sig själv för att ens barn ska må bra så orkar man inte höra en enda kommentar som antyder på att man gjort fel. 

Dagens långpromenad bjöd på massor av härlig energi. Solen gjorde mig sprudlande lycklig och jag kände för första gången på ett tag, totalt lugn. Underbara älskade natur.

Vår stora tjej. Utvecklingen går snabbt nu och det är jätte roligt att se hur hon älskar sina nya talanger. Att sjunga" och sitta är toppen enligt Julia.

Nu är det 3 månader sen vi kunde sitta ner i soffan under ett helt tv program, ännu mindre se en film. Våra kvällar består fortfarande av att bära och vanka. Behöver jag skriva att vi är trötta och att våra axlar värker? En framgång är att Julia har sovit i sin egen säng två nätter i rad nu, vilket har resulterat i att jag bara behövt amma en gång på natten och en gång tidigt på morgonen. Hoppas att hon snart sover längre perioder för annars kommer jag att behöva botox innan sommaren.

Det glamorösa livet som mammaledig.

Självklart är det övervägande underbart och fantastiskt att ha barn, men ni som varit här vet vad jag menar. Man känner sig som ett levande lik med kort stubin vissa dagar. Kan vara skönt att hör/läsa att man inte är ensam, för ibland känns det som "alla andras barn" bara sover och äter.

Kram