Ljuset uppfyller mig. Äntligen är de tunga månaderna förbi.

Snart är det vår, och sommar. Snart är det varmt igen och blommorna kommer åter att vända sig mot solen. Snart ska jag ligga i skuggan med kaffe och lyssna på P1. Snart ska vi cyckla till Hulisjön och simma. Snart ska vi ta båten genom Juniskärsviken ut till våran lilla ö. Snart ska vi duka upp till fest. Snart ska vi basta och bada i havet. Snart ska jag sova i hängmattan. Snart ska jag plocka blommor och klippa gräs. Snart ska vi nattfiska och grilla korv vid läger elden. Snart ska vi bada i forsen. Snart ska vi förundras av sommarens skönhet. Snart ska vi värma oss på klippor.Snart ska vi paddla kanot. Snart ska vi röka fisk. Snart är det sommar.

Snart..alldeles snart.

14 veckor kvar till sommarsemester   

Pappa, sommaren 2008

Jag älskar den här bilden. Inget känns mer sommar än att pappa kör ut båten ur Juniskärsviken. Det är liksom en syn som jag kan se framför mig i minnet. Klart och tydligt, varenda ö, klippa, stuga, alla träd, båtar vi möter, vinkande människor, pappas kisande ögon, alla dofter, Hasse och Mona vinkandes på bryggan, räknar båtar vid bryggorna på Skigan, våra stugor, kollar vems båtar som ligger vid våra stugor, hällan, människor som rör sig, som kommer till bryggan för att möta, krama, hjälpa till att bära. Alldtid glada att just vi, att just jag har kommit hem igen.

Det har varit en stor omställning att börja jobba heltid, varannan helg dessutom. Jag fick en mindre chock av hur lite fritid man har över, och ork. Jag hinner knappt och ännu mindre orkar jag umgås med familj och vänner. Nu förfaller vårt hem ordentligt mellan ledigheten, och jag lika så. För många är det säkert en strunt sak, men för mig betyder det mycket hur mitt hem ser ut och känns. Jag mår bra när jag hinner och orkar hålla det rent, fint och ompysslat.

Men men...det rullar på.

Man anpssar sig.

Fogar sig.

Rättar sig i ledet.

Läs Fredrik Virtanens krönika

Vi hälsade på hos våra grannar/vänner i går för att för första gången träffa deras lille kille. Endast fem dagar gammal, strax under tre kilo med massor av mörkt hår. Alldeles perfekt och jätte söt.   

Skrev ner en liten dikt av Eric Lindorm som jag gav till de nyblivna föräldrarna. Tycker den är så vacker och inbillar mig att det är precis så här man kan känna när man får sitt barn i sin famn.

Är det sant att jag håller ett barn i min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmlen utan prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med mörkbrunt hår,

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever jag lever!

På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst miljoner år,

på denna enda minut."

Igår planterade jag om alla växter här hemma. Chiliplantorna som vi lyckats övervintra har fått nya STORA krukor så nu kan de bli träd. Satte de första små fröna, Körsbärstomater och basilika. Kändes skönt att sätta händerna i lite jord. Jag städade även upp på mina planteringshyllor i förrådet.

Nu är jag snart redo för resten av planteringen, ska bara köpa torvkrukor och kanske någon fler sorts frö. Har tidigare kört med plastkrukor, men insett att risken för att skada rötterna vid omplntering är stor när man använder plast så från och med i år blir det torv. Har legat och skrivit ner vad jag ska och önskar göra ute i trädgården i år. Funderade först på att bygga en liten altan på framsidan, men Henke har inte ork med slitet och jag tycker (nog?) att han har rätt. Det är roligare att lägga fokus på det som växer och sen dricka kaffe i solen med smutsiga händer och rosiga kinder.

Välkommen våren, jag väntar på dig.

Satt och tittade på bilder från de senaste åren tidigare ikväll och det slog mig vad mycket som hänt. Mycket har hänt men tiden har rusat iväg. De som tidigare var bebisar är nu små lekande barn, de som tidigare var barn är nu tonåringa, ja till och med unga vuxna.
Hade den här lilla fina tjejen hos mig en sväng förut, hon börjar också att bli stor. En liten stor som fick sin första lilla tand igår. <3

  Från beige...

...till "vår-äpple"

Är jätte nöjd, färgen är finare än på bilden dock. Rummet känns "gladare" nu.

Igår var vi på Sidsjön och grillade korv med några vänner. Solen värmde och livet kändes extra härligt. Det har varit en jätte härlig helg, solen är verkligen välkommen. Jag har vårkänslor lite titt som tätt nu. Tänk att snart är det vår, vår och sommar. Jag har köpt små frön som snart ska sättas i jord. Längtar tills det är dags att börja gräva, kratta, skrapa, klippa, plantera osv. Det är världens bästa energikick.

Kram   

Igår infann sig ett rejält välbehag i mitt ny städade hem. Inför tre lediga dagar, krispiga tulpaner, en ny inrednings-tidning och en rolig bok jag precis börjat läsa. På toppen av allt så visades antik rundan på svt. Bästa kvällen på hela veckan. Den nya tidningen som heter "drömhem" var en "alla hjärtansdag" gåva från Henke och den var så bra att jag idag är fylld av inspiration. Mot Colorama, här skall målas om i hallen. Det blir även en sväng till Hamsta, min favorit antik/loppis.
Återkommer med bilder.

Kram

Stundvis känns det som att tiden står stilla, andra stunder som att veckorna rusar förbi. Jag jobbar min sista dag för den här veckan och möter tre lediga dagar. Efterlängtat. Ska börja med att sova.
Kram