Livets första julklapp till min älskade lilla dotter.  

"Angel of Freedom" med texten "allowing dreams to soar"

Det är så mysigt att det är "musikhjälpen" den här veckan, blir så glad av att höra om alla som hjälper och skänker. Det hör ju julen till att bry sig extra om alla medmänniskor. 

Just nu håller jag på att längta ihjäl mig efter att plocka in granen och klä den i allt fint granpynt. Förhandlar med H om att vi ska plocka in den till tredje advent, men H vill vänta till fredagen innan julafton. Han är rädd att den ska barra av innan mellandagarna är förbi om vi tar in den på söndag. Enligt mig är det innan, och på självaste julafton som granen är viktig, därefter brukar jag vilja plocka ner julpyntet.

Förhandlingen fortsätter.

Köp Gunrys apelsin & nejlika... garanterade julkänslor

Ps. Julia + Napp = Sant

Naturnappen fick icke godkänd. Vi var nära på att ge upp (kampen), men så idag, som i en handvändning så ville hon snutta på nappen. Hela dagen har hon snuttat och nu ligger hon här intill och sover med nappen i munnen. Är så himla glad, hoppas verkligen att intresset håller i sig, för behovet av att snuttat har varit stort sen dag ett.

Vår fina lilla tjej

I år är/blir det en vit jul i trippel bemärkelse. Snön faller, årets julpynt går i vitt och silver och jag avstår alkohol. Vår julgran står på altanen i väntan på tredje advent. Längtar.

Denna veckas "Korrespondenterna" visade hur många föräldrar i I-länder planerar upp sina barns tid, med aktiviteter som gymnastik, fotboll, teater, extra-studier osv. Barnen får nästan inget utrymme för "den fria leken". När jag såg programmet blev jag djupt sorgsen och kom att minnas ett reportage som jag läste för en tid sen som handlade om att tusenåriga barnlekar håller på att försvinna på grund av just detta. Hur kommer detta att påverka barn? Min tro är att det är allt annat än positivt.

Se avsnittet här.

Mina finaste barndoms-minnen är från just "den fria leken", från när vi barn utan uppsikt av vuxna fick låta fantasin flöda och alla sinnen fyllas. 

På datumet idag så är det ett år sen jag fick min sista mens innan lilla J började att växa i min mage. Vilket år, det känns nästan som en dröm, så kort men endå som en evighet. Nu är hon här, vi är en familj, min familj. Varje morgon när jag vaknar så fylls jag av lycka över att det inte bara var en dröm, hon finns här hos oss nu. Hennes leende är det vackraste jag sett och hon fyller hela mitt hjärta med kärlek, ödmjukhet och glädje.

Är så tacksam för allt jag fått, att min dröm blev sanning efter en längtan så lång. 

Gillar inte alls byxor, tycker att det är okej med tunika eller kjol, men fullkomligt älskar klänningar. Hittade en jätte söt från H&M som jag klickade hem, både den blommiga och den svarta. På pricken min stil.

Om en vecka drar de igång årets "musikhjälpen".

Hjälp till och bidra du med, "många bäckar små..."