I går tappade jag upp ett hett bubbelbad, ställde upp laptopen och kröp ner med det första avsnittet från den nya säsongen Girls. Var lite orolig att behöva bli besviken, tycker ofta att det kan bli så när man väntat länge på "ett kärt återseendet". Oroade mig i onödan. Som jag har längtat efter dessa tjejer. Och Jemina Kirke...vackra vackra kvinna.

Har tagit tag i vikten. Veckans framgång blev -1,8 kg. Hurra. 12 kvar. Julia älskar att sova i vagnen, så det blir långa promenader för att bränna bort kilon.

Så söt att jag nästan smäller av...  

En konstant sömnbrist och en orolig bebis har gjort att jag de senaste veckorna pendlat mellan att känna mig lycklig-stark och ledsen-svag. Kommentarer som "barn vänjer sig fort vid att föräldrarna bär " får mig att vilja skrika högt. Vår dotter har ONT i magen. Skulle det hjälpa om vi struntade i henne och lät henne ligga och skrika sig till sömn. NEJ NEJ NEJ. Hon behöver närhet. Jag vet att jag har rätt, men när man nästan varje kväll under 3 månader vänt ut-och-in på sig själv för att ens barn ska må bra så orkar man inte höra en enda kommentar som antyder på att man gjort fel. 

Dagens långpromenad bjöd på massor av härlig energi. Solen gjorde mig sprudlande lycklig och jag kände för första gången på ett tag, totalt lugn. Underbara älskade natur.

Vår stora tjej. Utvecklingen går snabbt nu och det är jätte roligt att se hur hon älskar sina nya talanger. Att sjunga" och sitta är toppen enligt Julia.

Nu är det 3 månader sen vi kunde sitta ner i soffan under ett helt tv program, ännu mindre se en film. Våra kvällar består fortfarande av att bära och vanka. Behöver jag skriva att vi är trötta och att våra axlar värker? En framgång är att Julia har sovit i sin egen säng två nätter i rad nu, vilket har resulterat i att jag bara behövt amma en gång på natten och en gång tidigt på morgonen. Hoppas att hon snart sover längre perioder för annars kommer jag att behöva botox innan sommaren.

Det glamorösa livet som mammaledig.

Självklart är det övervägande underbart och fantastiskt att ha barn, men ni som varit här vet vad jag menar. Man känner sig som ett levande lik med kort stubin vissa dagar. Kan vara skönt att hör/läsa att man inte är ensam, för ibland känns det som "alla andras barn" bara sover och äter.

Kram

I mellandagarna ska man passa på att umgås och vila, kan man ju tycka. Jag passade på att STORSTÄDA hela huset. Nu är förrådet i rimlig ordning, mitt skrivbord är organiserat, massor av prylar har putsats och ställts undan. Här råder nu en mer minimalistisk ton, vilket känns både skönt och fräscht.
Henke och jag har kommit fram till att vi ska flytta ner vårt sovrum så att Julia får sitt lekrum på övervåningen. Henkes spel-och musik-rum ska ge plats åt mitt skrivbord, så vi får ett gemensamt hobbyrum. Det kommer att bli jätte bra och jag längtar efter att tapetsera och göra klart allt NU. Igår var jag och Julia på stan med Elina och köpte nytt tyg till våra kökstolar (de tidigare var för mörka i vårt numera "ljust & fräscht-hem") såg då många fina "barntyger" som skulle passa fint till Julias rum, men måste börja med att välja tapet. Att välja tapeter är ju som att ta sig igenom en vildvuxen djungel, inte det lättaste. Men har redan några favoriter, självklart är det rullar som ligger på cirka priset a' 1000 kr. Tur att vi bara ska göra en fondvägg.

Fridens liljor.

En tillbaka-blick på året som gått....

Januari bjöd på bästa möjliga start med ett efterlängtat besked från läkaren Ludmilla, att vi väntade barn. När jag minns tillbaks på året som gått så känns det som en endste lååååång graviditet fram tills att Julia (med vräkning bf+15) kom. Förutom att min rygg och fogarna gjorde väldigt ont så mådde jag bra under min graviditet. Trodde innan graviditeten att jag skulle njuta mer av att vara gravid och att jag skulle "knyta an" till barnet där inne, men den romatiserade bilden infann sig endast korta stunder. De stunderna kändes magiska, men som skrivet; det var endast korta stunder. Ibland oroade det mig att jag inte hade "knutit an", oroade mig att jag inte skulle göra det efter förlossningen, men den oron var/blev obefogad. Kärleken överväldigade mig den där första natten på BB när hon låg på mitt bröst och tittade på mig med de där stora mörka ögonen.

Allt innan förlossningen kretsade kring graviditeten och allt efter förlossnigen har kretsat kring Julia.

TL;DR: ÅRET DÅ JAG BLEV MAMMA.