Jag älskar verkligen hushållets sysslor, och har nog gjort det ända sen jag var barn. Minst en gång i veckan behöver jag få städa och tvätta med andakt, helt själv, i min egen takt, med musik och öppna fönster.

Det är rogivande och tillfredsställande. Yoga ungefär, lugnande och renande.

Sorterar bland mina gamla recept, har kastat massor och fyllt på med nya. Köpte tidningen "mat & hälsa" och blev så förtjust att jag skrev upp mig för de 7 kommande utgåvorna av tidningen. Även fast jag just nu har en matlust större än någonsin och en obefintlig karaktär så känner jag mig jätte peppad inför vad som komma skall. Snart börjar en ny livstil. Det kommer att bli en känslomässig berg-och-dal-bana, men det kommer att vara värt det, varje sekund. Jag vill vara en hälsosam och lycklig människa. En pigg mamma som är en bra förebild för vårt lilla barn.

Det tänker jag bli.   

Har spenderat dagen på en liten ö i Marmen. Med fullpackad kylväska, stora filtar, radio och korsord släppte Henke av mig och lillasyster Elina på förmiddagen och åkte själv iväg för att fiska. På ön stannade vi hela eftermiddagen, vi badade "stup i kvarten" för att inte avlida av värmeslag. Nu är jag brunare än på 5 år, näsan är fräknig och håret är solkysst.

Den här sommaren är helt fantastisk, värmen är så älskad.  

Just idag så känner jag mig till bredden fylld av kärlek och tacksamhet. I bland har det känts skrämmande och ofta har jag kännt mig otålig och uttråkad som om graviditeten aldrig ska ta slut, men nu är det inte långt kvar. Ofta går jag ner till hennes rum och tittar på hennes kläder, alla hennes saker och stryker min hand mot hennes lilla filt.

I augusti-september, strax innan lillan kommer ut så ska jag unna mig själv att ta fotvård och vaxa mina ben. Något jag aldrig tidigare gjort på salong, så jag ser verkligen fram emot det. Har hört av andra att det är väldigt skönt att ta fotvård när man är hög-gravid. 

Första gången jag såg och hörde systrarna Johanna och Klara så sjöng de hela vägen in i mitt hjärta. All musik de hittills gjort har spelats om och om igen ur mina högtalare. Längtar efter och ser fram emot deras nästa skiva.

America-Paul Simon, Art Garfunkel   

Jag älskar doften av jasmin, den påminner mig om när jag och Henrik var nykära. Vi plockade med oss jasminblommor längst vägen när vi gick hem sena sommarnätter... den där första sommaren. 

Igår natt plockade Henrik några Jasminblommor när vi åkte hem från gatufesten och nu fyller de hela vårt kök med doften av nyförälskelse. Nästa vår ska vi plantera ett eget litet Jasminträd här hemma   

Med puberteten kom mina första hudbristningar, på insidan av låren och på höfterna. De har nästan varit obefintliga efter alla år, de bleknar ju med tiden. Nu som gravid så har jag fått några flammor på höfterna igen, ännu är det inte så mycket men jag antar att det är i slutet av graviditeten de "blommar" som värst. Fast det är så vanligt som att mer än hälften av alla kvinnor får bristningar av graviditeten så känns det fortfarande som något kvinnor verkligen gruvar sig för och lider av. Ja, jag är en av dem. Varför? Är det pga ideal? Jag vet inte. Vet bara att det är ett hett ämne bland nyblivna mammor. Har sökt lite information och bilder på nätet och hittat massor av tjejer som vägrar dölja sina kroppar pga bristningar. Det gör mig både glad och tacksam, för det känns lättare när man får se att man inte är ensam. Tittar man i mode- och vecko-tidningar så känner man sig väldigt ensam om att ha bristningar.

Följer en tjej på Instagram som behandlat sina bristningar med en dermaroller och kunde inte låta bli att beställe en till mig själv. Så till hösten blir det "hemma-behandling" av mina strimmor, hoppas att jag får lika fina resultat som hon fått. 

Fridens liljor...