En tillbaka-blick på året som gått....

Januari bjöd på bästa möjliga start med ett efterlängtat besked från läkaren Ludmilla, att vi väntade barn. När jag minns tillbaks på året som gått så känns det som en endste lååååång graviditet fram tills att Julia (med vräkning bf+15) kom. Förutom att min rygg och fogarna gjorde väldigt ont så mådde jag bra under min graviditet. Trodde innan graviditeten att jag skulle njuta mer av att vara gravid och att jag skulle "knyta an" till barnet där inne, men den romatiserade bilden infann sig endast korta stunder. De stunderna kändes magiska, men som skrivet; det var endast korta stunder. Ibland oroade det mig att jag inte hade "knutit an", oroade mig att jag inte skulle göra det efter förlossningen, men den oron var/blev obefogad. Kärleken överväldigade mig den där första natten på BB när hon låg på mitt bröst och tittade på mig med de där stora mörka ögonen.

Allt innan förlossningen kretsade kring graviditeten och allt efter förlossnigen har kretsat kring Julia.

TL;DR: ÅRET DÅ JAG BLEV MAMMA.

Innan vi köpte vår Emma ljunga (nyare modell) så tittade jag på Kronans barnvagnar, men vågade inte köpa en då ingen jag känner haft en av det märket. Igår såg jag en röd Kronan på stan och blev så avundsjuk, för de är ju så fina. Emmaljungan som jag kör är bra på alla sätt och vis, men de är i mina ögon inte lika snygga. Ska det vara Emma ljunga så ska det vara 70-talare. Henke kommer att bli alldeles trött på mig om jag berättar att jag funderar/drömmer om att byta/köpa en till vagn.

Veckorna efter förlossningen kantades av spinalläckagen, sömnbrist, ömma bröst och en ofta gråtande och orolig liten bebis. Trots det så upplevde jag enorma lyckorus , en överväldigande ödmjukhet och kärlek (älskade hormoner). De sista veckorna har Julia varit mycket mer harmonisk, hennes magknip är minimal och hennes snuttbehov är nu tillfradställt då hon har tagit nappen. Äntligen börjar mammaledigheten kännas och bli så som jag hade hoppats på. Vissa dagar synkar det mesta och jag hinner med både nytta och nöje, andra dagar så är det nästan tvärtom. Men jag stressar inte upp mig om jag inte hunnit med allt jag önskat, det kommer nya dagar.

I tisdags var vi på föräldrargrupp-träff för första gången. Vi var 6 mammor i lite olika åldrar som lite blygt och tafatt fick lära oss "spädbarns massage". En av mammorna bor bara en lite bit ifrån oss, så vi bytte nummer och ska ta en promenad tillsammans här i dagarna. Hon har också en lien tjej som bara är några veckor äldre än Julia.

Naturnappen fick icke godkänd. Vi var nära på att ge upp (kampen), men så idag, som i en handvändning så ville hon snutta på nappen. Hela dagen har hon snuttat och nu ligger hon här intill och sover med nappen i munnen. Är så himla glad, hoppas verkligen att intresset håller i sig, för behovet av att snuttat har varit stort sen dag ett.

Vår fina lilla tjej

På datumet idag så är det ett år sen jag fick min sista mens innan lilla J började att växa i min mage. Vilket år, det känns nästan som en dröm, så kort men endå som en evighet. Nu är hon här, vi är en familj, min familj. Varje morgon när jag vaknar så fylls jag av lycka över att det inte bara var en dröm, hon finns här hos oss nu. Hennes leende är det vackraste jag sett och hon fyller hela mitt hjärta med kärlek, ödmjukhet och glädje.

Är så tacksam för allt jag fått, att min dröm blev sanning efter en längtan så lång. 

På väg till vår brevlåda; naturnappen". Återkommer med så kallat betyg från lilla J.

Innan helgen började vi att ge J magdroppar och Minifom, och vilken skillnad. Det kan ju vara en ren tillfällighet, men jag tror att det är dropparna som faktist fungerar för vår tjej. Hon mår mycket bättre, är gladare, sover bättre på natten och har inte gallskrikit en enda gång. I natt sov hon 7 timmar i ett svep innan första och enda nattammningen vid fem. (!) 

Vi kommer att fortsätta med dropparna.